intressen
Sedan unga år har fritidsfiske och båtar varit ett nöje och tidsfördriv, både efter skolan och i helgerna tillbringade jag och kompisar många timmar med att fiska ål med revar abborrnäten provades ofta och kastmete med löja och glidkvape. Vi var ofta på och vid, jag till och med i sjön, (fast simma kunde jag inte förren lumpen flottan -79). Jag hade bara en askeladden på den tiden och på vintrarna när vi kom i land var vi både blöta och fulla med is, i bland satt vi kursen lite medvind om vi kunde för att slippa det värsta stänket. Men torsk är ju alltid gott och vi fyllde frysen. Strömming som fiskades med spö eller skötar stektes och han aldrig frysas. Det ledde till att jag tog skepparexamen istället för att konfirmeras, vilket hjälpte mig till tjänsten som båtcfef på Baskompani Vitså i lumpen. Så jag fick köra båt så fort isen gick tills september då var det färjan Vitsgarn man fick köra i skift mellan Vitså, Berga örlogskolor och Märsgarn jag muckade i december och vi var dom sista ordinarie besättningarna.
Att stå med Strumplampans sken med ålsaxen i händerna är det roligaste fisket, ja på den tiden var det gott om ål och, det var lovligt. Vilka fina färger man fick se med abborre, ål, gädda och i bland någon Ort/Id som höll på att skrämma slag på en när dom slog i båtbotten.
Detta fiske gav mig blodad tand, att se mer av livet under ytan, så vid 35 år valde jag att bli sportdykare och gick efter en kort dykutbildning med i Westerviks Sportdykarklubb, där många duktiga kamrater som alltid bistod med sina klunskaper(jag frågade Martin på trimen om jag kunde använda torrdräkten jag nyss hade fått hem från Amerikat allt stod på Engelska, tag på dig den bara så funkar det vart svaret) åren i klubben vart många med mycket fina vrakdyk omkring Västervik jag tror jag sett de flesta grundare en 40 meter. Som t. ex. Luleå, Baltenland, Prosper, Trio, Bremsund, Gröne Maja och Rutland. Givetvis Tyskarna vid Ölands södra udde Gutrune, Nicomedia, Valter Leonard och Direktor Reppenhagen där kaptenshyttens gröna kakelugn är omtalad.
Att jag började fiska och hålla båt tidigt ledde ochså till att man fick hålla båten okej och man fick höra historier från sjön, gamla fiskare och sjömän bidrog om mustiga historier. Arbetet med båtbyggeri och dykningen ledde vidare till att söka efter nya vrak i första hand men det mesta jag hittat är förlisnings artiklar från V-T. där alla vrak jag dykt på plus ett par hundra andra förlisningar finns med så nu jag vilka vrak (häromkring) som inte ligger kvar.
I Klubb Maritim Västervik har jag tillhört sen ett antal år tillbaka, det är roligt att komma dit och höra både gamla ocvh nya historier från sjöfart och fiske. det finns medlemmar från alla håll fiskare kustbevakare båtmän sjömän maskinister sjöbefäl musiker ja allt som varit till sjöss.
Att en kväll sitta och dra skrönor om fisket för en kustbevakare kan vara roligt, speciellt om han hänger med och kommer med en värre historia.