Skeppsgossar
Westerwiks-Weckoblad lördag den 16 juli 1870.
Westerwik.
En liten eskader, bestående af skeppsgossebriggarna Snappopp, Skirner och af Wirsén, under befäl af kommendörkapten Fischerström jemte medkommenderande Löjtnanterna Chritierson, Staël von Holstein och Liungqwist, uppkom hit på strömmen sistl. Lördags e. m. och qwarlåg till i Onsdags morgon, då afsegling skedde, för att å de trängre farwatten, som leda intill wår stad, öfwa briggarnes besättningar i exercis och manövrer. Hwarje brigg är bemannad med 36 gossar och cirka 12 jungmän, raska och duktiga pojkar allesamman, bland hwilka äro flere som ganska snällt traktera messingsinstrument, så att tillfälle till förlustelse om bord wid lediga stunder icke saknas. Briggarna torde ännu några dagar hålla sig i wår skärgård innan seglatsen inträdas till andra kuster.
Westerwik.
Westerwiks-Weckoblad lördag den 18 augusti 1877.
Sleppsgossebriggarna ”Falken”, ”Skirner” och ”Snappopp”, under befäl af Kom-Kapten Lind af Hageby jemte medbefäl Kaptenerne Nordenskjöld, inkommo på redden förliden Onsdag och qwarlågo till i går morgon då färden fortsattes söderut. Manskapet på flottafdelningen utgöres, såsom fartygsnamnen redan låtit förstå af unga gossar, från 14 till 18 år, 156 st., fördelade 60 på ”Falken” samt 48 på hwardera de andra båda briggarna. Ett högst angenämt intryck erfares åse dessa unga, hurtiga, inteligenta, wäl hållna neptunisöner, hwilka tidigt få wänja sig wid orning och lydnad, så wälbehöfligt för det yrke de walt, och redan på dessa nybörjare kan spörjas hwad man af erfarenhet har sig bekant, det nemligen äfwen de skola såsom deras företrädare, utbildade blifwa wärdiga söner af det lyckliga gamla Swerige, som numera genom skolor såwäl för den andliga som praktiska bildningen i alla grenar om just ej går i spetsen för, så åtminstone håller sig jemnhögt med jordens mest framstående nationer. – Helso tillståndet å fartygen war godt. Anskafandet af nya, färska förråder för bordet war till en del ändamålet med det korta besöket här.
Westerwik.
Westerwiks-Weckoblad lördag den 17 juli 1880.
Kongl. Flottans skeppsgossebriggar, Falken, Skirner och Snappopp, stadda på öfningsexpedition under befäl af kommendörkapten Osterman anlände hit i tisdags middag och afseglade i går på förmiddagen till Gamleby, hwarest de skola uppehålla sig till tisdagen,, då de återkomma för att efter några dagar segla widare. Cheffartyget är Falken som har 50 skeppsgossar om bord, Skirner och Snappopp ha hwar sina 48.
Westerwiks-Weckoblad lördag den 24 juli 1880.
Skeppsgossebriggarne afseglade i går morgon. – Ögonsjukdom lärer ha spridt sig bland gossarne å dessa öfningsfartyg, mest på Falken der 29 af 50 på briggen warande gossar angripits deraf, hwarjemte skepparen och kocken fått en släng af slefwen. En af gossarne afsändes härifrån med ångaren Skandia till Karlskrona för att der intagas å sjukhuset.
Westerwiks-Weckoblad lördag den 7 augusti 1880.
Skeppsgossebriggarne, skrifwes fr. Kalmar, afgingo i söndags morgon söderut. I lördagsf. M. besöktes fartyget af landshöfding Edelstam och hans familj, hwarwid åtskillig exercis werkstäldes med skeppsgossarne och wid ankomst och afresa mannades reling, enär salut, hwartill landshöfdingen eljest warit berätigad, ej i följd af det ringa kanonantalet kunde ega rum. Helsotillståndet war godt ombord.
Westerwiks-Weckoblad torsdag den 19 juli 1894.
Skeppsgossebriggarne, Gladan, Falken, Skirner och Snappopp afgingo från stationen i Karlskrona i fredags på den sedwanliga långturen under befäl af afdelningschefen, kommendörkapten af 1:a graden C. Hjelm.
Bilden från boken Skeppsgossar.
Westerwiks-Weckoblad lördag 11 augusti 1894.
Skeppsgossebriggarne Falken, Gladan, Skirner och Snappopp ha den 6 d:s anländt till Karlskrona.
Westerwiks-Weckoblad lördag 25 augusti 1894.
Penalismen inom Karlskrona skeppsgossekår. Den 15 d:s afweko ur tjensten skeppsgossarne wid 2:a kompaniet af skeppsgossekåren i Karlskrona nr 115 Westerberg och 165 Fors under det briggen Falken å hwilken de woro anstälde, låg i Matwik. De togo wägen till Karlshamn, der de ämnade taga hyra å något handelsfartyg, men blefwo anhållna af polisen. Som de woro minderåriga sluppo de att buras in i den riktiga finkan och fingo plats i yttre kontoret, hwarifrån de dock i ett obewakadt ögonblick – rymde. De fasttogos dock igen och fördes under bewakning till Matwik. De berättar, säger Karlshamns Allehanda, att de af sina äldre och starkare kamrater warit föremål för ständig misshandel och af fruktan för ytterligare wåld ej wågat anmäla saken för befälet. När de hade några penningar, fråntogs dessa dem med wåld.
Westerwiks-Weckoblad tisdag den 11 september 1894.
Rymda skeppsgossar. Af kon. befh. I Blekinge länefterlyses skeppsgossarne Gustaf Wilh. Karlsson och Karl Alfr. Jakobsson, hwilka olofligen afwikit från flottans station i Karlskrona. Karlsson är mellan 15 och 16 år gammal och född i Westerwik, Jakobsson är 15 år och född i Loftahammmars församling, men fadern är boende här i staden.
Westerwiks-Weckoblad torsdag den 20 september 1894.
Rymningar från flottans station i Karlskrona höra fortfarande till ordningen för dagen. På senaste tre dagarne ha hos poliden i Wexjö från Karlskrona begärts handräckning för fasttagande af 4 förrymda sjömän wid flottan och 4 d:o skeppsgossar.
Penalismen bland skeppsgossarne i Karlskrona synes, enligt en från kårchefen gjord anmälan, alltjemt wara oförminskad. De yngres behandling från de äldres sida ombord har, heter det, warit sådan, attdå någon från kasernen blifwit under sjöexpedition kommenderad att gå ombord, har han warit så intagen af rädsla för den hårda behandlingen af de äldre kamraterna, att han ”antingen rymt eller ock har kroppen skälft och darrat”. Kårchefen har energiskt försökt uyrota det rådande öfwersitteriet hos de äldre, men det har icke lyckats, derför att det så sällan kommer till hans kännedom. Emedan de yngre af fruktan för än wärre misshandel af de äldre ej wåga för befälet anmäla förhållandet.
Genom utslag i torsdags dömde krigsrätten en sådan der till rymning skrämd pilt wid namn Flygare för 1:a gången rymning till 2 dagars sträng arrest, samt skeppsgossarne Nilsson, Snaar, Håkansson och Lundgren för misshandel mot nyssnämde Flygare hwar för sig till 6 dagars sträng arrest. (e. B. l. t.)
Westerwiks-Weckoblad torsdag den 27 september 1894.
Skeppsgosse på ströftåg. Den 10 sistl. augusti hade skeppsgossen Carl Alfred Jakobsson, född i Loftahammar, hwilken såsom förut nämts rymt från Karlskrona, medföljt ångaren Nore till Köpenhamn, der han wistats en dag, hwarefter han återwände till Malmö. I saknad af penningar, begaf han sig gående landswägen öfwer Lund och Kristianstad till Karlskrona, uppehållande sig med bettlande. Sedan han en dag wistats utanför Karlskrona, fortsatte han wandringen till Hultsfred, der en fjärdingsman grep honom och öfwerlämnade honom till länsmannen i Hvena, genom hwilkens försorg Jakobsson blef sänd till Karlskrona, hwarefter han ställdes inför krigsrätten, som dömde honom för första gången rymning till 6 dagars sträng arrest, hwilket straff, då Jakobsson ej uppnåt 18 år, skulle öfwergå till aderton dagars waktarrest.
Vesterviks-Veckoblad måndag den 9 oktober 1905.
Rymd skeppsgosse. Skeppsgossen vid flottans 3:e skeppsgossekompani n:r 168 Seth Joakim Andersson, som den 6 september, olofligen afvikit från briggen Gladan efterlyses. Andersson är född i Vestervik den 2 juli 1888.
Vesterviks-Veckoblad onsdag den 19 juli 1905.
Skeppsgossekåren.
Hur den har det, och dess framtidsutsikter.
Rekryteringen vid skeppsgossekåren i Karlskrona har under senaste tiden varit otillfredsställande, såväl med afseende å de sökandes antal som måhända ännu mer hvad gossarnas qvalifikationer och egenskaper beträffar. En af anledningarna härtill har givetvis varit det mindre goda anseende kåren åtnjutit och de falska föreställningar, allmänheten bibragts om dess verksamhet genom afskedades och rymda gossars utsagor, skrifver t. f. chefen för skeppsgossekåren i Karlskrona.
Flottans män har vetat ”i största möjliga utsträckning vederlägga denna uppfattning och genom bra gossars, anställning vid kåren få den att motsvara sitt viktiga ändamål och göra den till en utmärkt uppfostringsanstalt för att skapa en elitkår”, hvarför med hänsyn till dess rekrytering utgifvits en broschyr om Skeppsgossekåren och dess verksamhet”, författad af kaptenen vid flottan Karl Norén.
Det är en liten sakrik publikation, som ger en rätt blick i skeppsgossekårens lif och uppfostran. Icke går det någon nöd på skeppsgossarna, hvad kroppslig omvårdnad och hygien beträffar – många, om ej de flesta, från fattiga hem komma torde i dessa hänseenden anse sig få det riktigt bra. Undervisningen, ehuru i mångt och mycket riktad på hvad som för yrket är nödvändigt, har man sökt göra så allmänbildande som möjligt. Hvad den kroppsliga utvecklingen gäller, sörjer yrket delvis för den, och friluftslifvet, underhållet af rationell gymnastik, gör naturligtvis sitt. Handledningen i nyttiga yrken saknas ej heller, och befälet söker göra hvad det kan för att göra gossarnas fristunder instruktiva och nöjsamma.
Nog borde en sådan fostran kunna sätta pli på pojkarna, och föräldrar böra efter fått här genomläst broschyren i fråga med större trygghet kunna sända sina barn till skeppsgossekåren. Befälet har gjort och gör allt för att utrota de sista resterna af pennalism der, och har en skeppsgosse tjenat ut sin tid, kan han antingen i flottan söka en framtid i hvilken ju alltid är tryggad i jemförelse med kampen för tillvaron på den fria arbetsmarknaden och erbjuder ej så dåliga ekonomiska fördelar ej eller och vara listad att få en bra plats i kofferdiet.
Vesterviks-Veckoblad fredag den 29 september 1905.
Skeppsgossarnas utbildning. Afdelningschefen för 1905 års skeppsgosseafdelning, kommendörkaptenen grefve H. W. Hamilton, har till sjöförsvarsdepartementet inlemnat sin generalrapport.
I densamma framhålles bl. a. önskemålet om öfningsfartygens förseende med snabbskjutande, lätt artilleri af modern konstruktion, för att gossarna redan i början af sin krigarbana må bliförtrogna med detta vapen.
Afdelningschefen framhåller derjemte, att skeppsgossar, i likhet med kadetter och aspiranter, måtte erhålla s. k. landgångspermission, och borde dessa, enligt afdelningschefens mening användas för besök af sevärdheter, konserter etc., som anses verka förädlande.
Vesterviks-Veckoblad fredag den 17 november 1905.
Skeppsgossekårens uppförande.
Skeppsgossekåren i Karlskrona har för närvarande att uppvisa ett synnerligt godt uppförande: Af de 300 gossarne i skeppsgossekasernen äro endast tre kasernförbjudna, och för några dagar sedan var derstädes ingen enda kasernförbjuden. Lika tillfredsställande förhållande är rådande å kasernfartyget Norrköping, der om kring 150 gossar äro inlogerade. Detta är ett glädjande tecken till att skeppsgossekåren är mån om att återvinna sitt forna goda anseende hos den stora allmänheten, Skrifver K. V.
Westerviks-Veckoblad fredag den 1 december 1905.
Inom skeppsgossekåren återstå ännu några vakanser att fylla, hvilka böra bli besatta under hösten, enär gossarnes utbildning lider af om antagningen behöfver fortsättas på våren. Till upplysning för föräldrar som möjligen aspirera på plats för någon sin gosse inom kåren få vi derför upplysa att disciplinen och andan inom kåren nu kan anses för mönstergill och att penalism d. v. s. allt öfversitteri från äldre kamrater är undertryckt. Man är äfven ytterst angelägen om att endast få in verkligen hyggliga och välartade gossar i kåren, då deras utdaning afser att af dem skapa underbefäl vid flottan.
Det är också en omsorgsfull och mångsidig utbildning gossarne få, i vanliga läroämnen lika väl som militära. Sålunda undervisas de t. ex. i svenska, räkning, geometri, historia, geografi, fysik och kemi, naturhistoria och välskrifvning. Dessutom meddelas undervisning i enklare slöjdarbeten med stöd af program och modeller från Nääs slöjdskola af undervisningsvana snickare. Af skomakeri och skrädderi få de så mycket undervisning i respektive yrken, att hvarje gosse sjelf kan halfsula och klacka sina skor samt lappa och laga mindre skador å sina kläder. De som ega sångröst få undervisning af flottans musikdirektör och de som kunna och vilja lära sig hornblåsning få ock denna utbildning, något som under sommaren, om de å skeppsgossefartygen kommenderas såsom hornblåsare förskaffar den en högre aflöning.
Det torde ej i vårt land finnas någon institution, som utan någon afgift bjuder en gosse så många fördelar som skeppsgossekåren, hvars rörliga, friska lif för öfrigt bör tilltala hvarje käck och duktig pojke.
Västerviks-Veckoblad måndag den 17 april 1907.
Westervik.
Sjökadetternas och skeppsgossarnas samöfning. Korvetten Saga, hvilken under instundan-de sommaröfningar kommer att räkna ungefär lika antal sjökadetter och skeppsgossar, afgår efter inmönstring den 8 maj på öfning i Blekinge skärgård under fjorton dagar, hvarefter fär-den ställes till Öresund, där uppehållet fortfar till den 11 juni. Därefter besökas Amsterdam den 30 juni, Havre den 12 juli, Göteborg den 31 juli samt Oxelösund den 14 augusti, hvarefter färden ställes till Karlskrona. Befälhafvare är kommendörkaptenen frih. Gyllenkrok. Detta är första gången som samöfningar äga rum i denna utsträckning. Postadresserna bli: Matvik den 20 maj, Malmö den 11 juni, Amsterdam den 30 juni, havre den 12 juli, Göteborg den 31 juli och Oxelösund den 14 augusti, derefter Karlskrona.
Västerviks-Veckoblad fredag den 24 maj 1907.
Skeppsgossebriggarna afgingo i onsdags från Karlskrona till Öresund, där öfningar komma att anställas. Ombord å fartyget befinna sig omkring 350 skeppsgossar under befäl af chefen för skeppsgosseskolan, kommendörkaptenen grefve V. Hamilton Längre fram på sommaren komma tre af briggarna, nämligen Najaden, Jarramas och Gladan, att göra en färd till England.
Västerviks-Veckoblad måndag den 27 maj 1907.
Skeppsgossekårens utbildning. Den af regeringen tillsatta kommittén, som till sjöministern ingifvit förslag till en genomgripande reformering af utbildningssystemet för flottans man-skap, har äfven framlagt särskilda förslag till grunder för skeppsgossarnas utbildning samt till grunder för utbildningen i underbefälskolan vid flottan. Det framlagda förslaget till grunder för skeppsgossarnas utbildning har grundats på följande förutsättningar: Skeppsgossekåren organiseras för treårig utbildningstid. För antagning gälla nu befintliga stadganden. Antagningen äger liksom nu rum den 1 oktober. Undervisningen pågår i land från den 1 oktober till den 20 december samt från den 7 januari till den30 april under alla tre åren. Praktiska öfningar, hvaribland skjut- och signal-skolor, försigå för tredje årets skeppsgossar ombord å skeppsgossefartyg från den 1 maj till midten af september hvarje år. Ferier lämnas gossarna efter sjöexpeditionens slut i midten af september och till den 1 oktober samt under julen från den 20 december och till den 7 januari. Yrkesutbildningen ordas så, att skeppsgosse vid karlskrifning innehar den yrkesfärdighet, att han kan ingå som mobiliserbar matros uti tredje sjömansklassen vid militärafdelningen, hvar-jämte gossarna sättas i tillfälle att å sjögående fartyg förvärfva erforderliga sjömansegenskaper.
Västerviks-Veckoblad onsdag den 3 juli 1907.
Skeppsgosseafdelningen. K. m:t har befallt, att kaptenen H. E. skall vara chef på öfningsbriggen Gladan från och med den 13 juli i stället för kaptenen N. S. T. Ankarcrona, hvilken den 12 i samma månad afgår från denna kommendering på grund af tjänstledighet för hälsans vår-dande. Västerviks-Veckoblad fredag den 19 juli 1907. Skeppsgosseeskadern. Skeppsgossefartygen Najaden, Jarramas och Gladan afgingo i mån-dags e. m. från Strömstad till Leith i Skottland.
Västerviks-Veckoblad fredag den 26 juli 1907.
Till skeppsgosseskolan i Marstrand. Logementsfartyget Norrköping som från Karlskrona bogserats af kanonbåten Urd, ankom till Marstrand i tisdags middag skall kwartstanna där som logement för elwerna i skeppsgosseeskadern.
Västerviks-Veckoblad fredag den 2 augusti 1907.
Skeppsgossebriggen Falken anlände i onsdags till Marstrand. Västerviks-Veckoblad onsdag den 14 augusti 1907. Penalismen inom skeppsgossekåren. I fredags infann sig å detektivpoliskontoret i Malmö en yngling, som uppgaf sig vara från skeppsgossefartyget Falken förrymde skeppsgossen vid flottans station i Karlskrona Karl Gunnar Holmberg, född 1890 i Målilla, Kalmar län. Ynglingen, som föreföll trovärdig, berättade att han rymt från någon dag under sistlidne maj, medan detta låg utanför Espejerde på Sjaeland, och orsaken till rymningen var den misshan-del, som såväl han som öfriga rekryter fick undergå af äldre kamrater. Klagomål hade anförts af ynglingarne hos befälet, som också straffat de skyldige, men misshandlingarna hade ej upphört utan snarare ökats, när de äldre kunnat utöfva detsamma utan att befälet märkte det. Efter rymningen hade gossen sökt uppehålla sig med tillfälligt arbete i Danmark, men då detta hade sina svårigheter, hade han ansett det bäst att återvända till tjänsten, och bad nu att bli hemsänd till Karlskrona. Detta kommer han naturligtvis också att bli.
Västerviks-Veckoblad onsdag den 28 augusti 1907.
Förhållandena på skeppsgossefartygen.
I Göteborgs H. och S. Tidn. För i lördags läses:
Vår Lysekilskorrespondent skrifver: Rörande denna mycket omdebatterade sak och närmast med anledning af afdelningschefen grefve Wilh. Hamiltons genmäle, vill jag i frågan yttra några ord med stöd ur säkraste källa. Vid skeppsgossefartygens härvaro gaf jag mig i tal med flera bland gossarna, mest bland de yngre, rörande hur de hade det ombord, om kamratandan och om de voro nöjda med tjänsten. Icke hos någon fick jag ett nedslående svar. De förklarade, att de hade bra, att de blefvo väl behandlade af befälet, men att i tjänsten fordras ordning, påpasslighet och i allt godt uppfö-rande. Mot utspisning beklädnad o. d. hade de intet att anmärka, och friska välfödda och hurtiga sågo de ut. Något förtryck från äldre kamraters sida nämde ingen om. det totalintryck jag fick af gossarna ”en corps” var mycket godt. Några martyrminer syntes ej hos någon. Pojkar äro pojkar gifvetvis, och att den ene stundom spelar öfversittare mot den andre är lika naturligt som vanligt där en hel hop ungdomar sammanförs. En af pojkarna sade som slutpåstående: ”den, som uppför sig bra, har det bra”. Säkert är, att det är en god skola för lifvet för de unga. Det var också ett nöje att se, hur väl pojkarna uppförde sig vid den fäst, som af badsällskapet här arrangerats för dem. Iförd sin klädsamma paradmundering uppträdde de allt igenom som unga gentlemän.
Västerviks-Veckoblad måndag den 2 september 1907.
(Insändt)
Skeppsgossekåren.
Tid efter annan finner man en notis i tidningarna under rubriken ”Pennalism vid skeppsgosse-kåren” och dels erhåller jag bref med förfrågningar om skeppsgossarna verkligen hafva det så strängt och svårt, som man hört berättas. Härskar då alltjämt pennalism vid skeppsgossekåren och hafva gossarne det dåligt, frågar man sig? Härpå vill jag gifva ett öppet och ärligt svar. Enligt min öfvertygelse finnes för närvarande inom kåren ingen ”pennalism”. Detta omdöme stöder jag dels på egna iakttagelser, dels på underlydandes samfällda uppgifter, äfvensom på resultatet af de noggranna undersökningar, som i berörda afseende i sommar blifvit verkstäda ombord å två af afdelningens fartyg och hvar vid alla de yngre gossarna en och en varit till-frågade, om de blifvit illa behandlade, men gifvit nekande svar. Naturligt är och det vill jag ej förneka, att de bland så många (cirka 450) trångbodda gossar ibland uppstår osämja och att de då slå till hvarandra eller att möjligen en yngre gosse på grund af en utan honom begången dumhet eller försumlighet härför af en äldre får ett par rapp. Detta kallar jag dock ej pennalism och det torde förekomma öfverallt i världen, om så endast af två gossar en längre tid tvingas att lefva och bo tillsammans. Den, som haft en gosse i sko-lan, vet väl, att han då och då kommer hem och fått litet stryk, men inte faller det någon in att genast därför ropa om pennalism. Men äfven dylika fall torde på grund af den stränga tillsy-nen inträffa rätt så sällan. Likaså vill jag på det bestämdaste förneka att gossarne på något sätt hafva det dåligt stäldt, och det stora flertalet har det oändligt mycket bättre än de förut haft i sitt lif. Jag påstår, att den allra största omsorg nedlägges på att gossarne i alla afseenden (uppfostran, undervisning, beklädnad, mat och förströelser) skola hafva det så bra förhållanden och pen-ningmedel det medgifva. Utom undervisning i humanism och militära ämnen få de lära sig trä-, skräddare- och skomakarslöjd, få idka all möjlig sport, ibland besöka teater och cirkus, åhöra föredrag en gång i veckan med skioptikonbilder, hafva små danstillställningar och egen teater då och då. Jag är ock öfvertygad om att ingen opartisk granskare, och sådana äro alltid af mig gärna sed-da, skall kunna säga annat än att gossarna hafva det bra. Ganska säkert är också att den gosse, hvilken ordentligt fullgjort sina år vid skeppsgossekåren samt sedan så som karlskrifven skött sig bra, vid 24 års ålder, med fullgjord värnplikt, kan erhålla de allra förmånligaste platser i det civila lifvet, om han ej vill fortsätta det militära och blifva en aktad underofficer. Härom skulle tusentals personer i burgna och ansedda ställningar i vårt land, de der börjat sin bana som skeppsgossar, kunna lämna intyg, och att märka är att denna ställning får han utan ett öres utgift för sin uppfostran. Hvarifrån härleda sig då dessa falska och för kårens anseende nedsättande uppgifter? Jo, de hafva sin uppkomst från två olika källor. Den ena, som länge funnits till och alltid gjort kåren skada, har sitt ursprung i de uppgifter, förrymda gossar finna med sin fördel förenligt att ut-sprida för att väcka medlidande och få den hjälp de så väl behöfva för att kunna lifnära sig och undanhålla sig polisens forskningar. Ju värre de utmåla sina vedermödor, ju villigare äro folk att hjälpa, och det finna de snart. Att tala väl om kåren vore i deras ställning detsamma som en tom mage, då däremot förtalet stillar hungern och gifver skydd. Hvad väljer icke en gosse i så fall? När t. o. m. jag själf i våras lät lura mig af uppgifterna utaf en gosse, hvilken icke kommit ombord efter tilländalupen permission, utan sände ett par ärade bröder till mig för att berätta hans utståndna vedervärdigheter, som af mig troddes, till dess jag efter verkställd undersök-ning fann mig dragen vid näsan, är ej underligt om den stora allmänheten – som ju i öfrigt intet högre önska – låter lura sig. Men varför rymma då gossarna, när de sägas hafva det så bra? Ja, härtill äro skälen af många-handa slag. Oftast torde amledningen vara den, att de oroliga elementen bland så många gos-sar ledsnat vid det ordnade och enahanda lifvet samt sakna den absoluta friheten, tycka det är tråkigt, vilja hafva ombyte, varit sjösjuka, äfvertyrslystnad, blifvit förargade öfver en erhållen tillrättavisning, försummat sig vid permission och söka undandraga sig straffpåföljden samt i våra dagar icke minst att de lockas härtill af ungsocialister, hvilka söka taga hand om dem vid permissionen. Det är ju omöjligt, fast jag ej direkt har reda på något sådant fall, att en otreflig och af kamraterna illa sedd gosse finner lifvet vid kåren för svårt och skuddar stoftet af sina fötter. Den andra källan, hvarifrån förtalet sipprar fram, är den ”människovänliga” antimilitaristiska agitationen. Dess syfte är ju att söka hindra all rekrytering af militärståndet. Jag har flera ex-empel på, hurusom dess förkämpar söka af gossarne framleta för kåren skadliga uppgifter för att sedan sprida dem i den socialistiska pressen, varnande föräldrar för att låta sina söner blif-va skeppsgossar. Möjligt är ju ock att en eller annan gosse på förfrågan tycker lifvet ombord långt och mödo-samt i synnerhet en sommar som denna med regn och storm och utsatta som vi vid flera tillfäl len varit för öfverhängande faror. Sådant är sjömanslifvet, men det skapar karaktärer och danar män. Dessa egenskaper fås icke för intet. Mycket mer kunde skrifvas om kåren, huru noggrann man är att ej få in dåliga element, så att cirka 50 % af de sökande kasseras, gossarnas märkvärdigt goda uppförande m. m., men då blefve mitt meddelande för långt och läses af få. Att brister finnas och en del kunde vara bättre än det är, vill jag visst erkänna och på att söka fullborda och förbättra bör alltid arbetas. Säkert är dock att det icke finnes någon annan sta-tens institution i vårt land, där gossar erhålla en så fullständig uppfostran samtidigt med att de hafva allting kostnadsfritt och dessutom sedan äro tillförsäkrade om ett godt lefvebröd för hela deras lif. Vördsamt får jag hemställa till den del af svenska pressen, hvilken inser betydelsen af att vår flotta erhåller en fullgod och tillräcklig rekrytering af dess underofficerskår, att godhetsfullt införa denna kommuniké i sina respektive tidningar.
Med största högaktning H.M. Öfningsfartyg Najaden d. 21/8 07. Wilh. Hamilton,
Chef för Skeppsgossekåren i Karlskrona.
Västerviks-Veckoblad onsdag den 4 september 1907.
Våra örlogsmän. Från Karlskrona afgingo i måndags pansarbåtarne Thordön och Tirfing samt torpedbåtarne 1, 2, 3, och 4 med Göteborg som mål. I söndags eftermiddag anlände korvetten Saga till Karlskrona, och i lördags ditkommo öf-ningsfartygen Jarramas, Najaden och Gladan. Fartygen ha senast legat i Malmö, där de in-spekterats af konteramiral Olsen. Trots de många och svåra stormar, de ombordvarande be-sättningarne under sommarens lopp haft att utstå, sågo de alla krya och hurtiga ut. Skagul kolar i Karlskrona för omedelbar afgång till Shetlandsöarna. Pansarbåten Niords båda bogankare afsändes i söndags från Karlskrona till Göteborg för att där tilldelas pansarbåtarne Thule och Thor, som för en kort tid sedan förlorade hvardera ett ankare.
Västerviks-Veckoblad onsdag den 11 september 1907.
Eld på skeppsgossefartyget ”Najaden”. Under rasande storm och hög sjö. Under sin nu afslutade sommarexpedition var, skrifver B. L. T., ett af skeppsgossefartygen en stormnatt utsatt för en öfverhängande fara, som hotade fartyget, icke af stormen, utan därige-nom att elden kom lös ombord. De tre större af skeppsgossefartygen befunno sig på seglats utanför halländska kusten för att taga sig in till hvar sin af de halländska städerna, där det gällde att intressera ungdomen för flottan och skeppsgossekåren. Det blåste storm på natten och den hade skilt fartygen åt. Midt i natten under stark sjögång och stormens gny ljöd genom skeppet ropet: ”Elden är lös”! Det brann i gunrummet, där en fotogenkamin vält omkull under rullningen. Fotogenen rann brinnande i floder utefter golfvet, och de häftiga lågorna stego upp tak och väggar. Det var nätt och jämt att de innevarande officerarna hunno upp ur sina hytter. Fartygschefen sprang omkring i bara skjortan i den stickande stormen och ledde släckningen, biträdd af några behjärtade af besättningen, därvid äfven några af gossarna lade stor rådighet i dagen. Det lyckades också få bukt med elden, som emellertid farit härjande fram och förstört gunrummets inredning. Hur stor faran var, kan lätt tänkas. ”Najanden” är ju ett träfartyg och sålunda lätt antändligt, och i fotogen hade elden näring. Stormen och rullningen försvårade ju också släckningsarbetet. Det såg också en stund hotande ut att det tycktes, som om enda räddningen för den unga be-sättningen skulle vara att sätta fartyget på land. Men lyckligtvis gick det genom att rådigt ingripande få bukt med elden, utan att sådana ytterlighetsåtgärder behöfde vidtagas.